2017

Igen har ett år passerat och mycket har hänt under året.

Inför 2017 gick tankarna så här:

Jag brukar vara töntigt taggad både vid nyår och när hösten börjar, men inför det här nyåret känner jag mig lite lugnare. 2017 är året när jag ska yoga, unna mig massage, slappna av i axlarna och se till att andas och att blodsockret ligger på optimal nivå. Hälsa och minimalt med stress alltså.

Jag blev klar med studierna till julen förra året och ärligt talat var jag nog och lekte med elden. Blodsockret var svårt att hantera, axlarna upp till öronen och pulsen gick aldrig ner. Ett långt jullov och planer på ett lugnare 2017 skulle bota detta.

Och visst, en del yoga och massage har det blivit, men året hade inte ens börjar innan jag tackade ja till nya utmaningar på jobbet. Glad är jag för det, för det har varit ett väldigt givande år, och jag fick ro i kroppen av att ha bestämt mig för att det är banktant jag är, inte kulturtant (iaf inte professionellt) för några år framöver.

Det blev en spännande och intensiv vår och sommar, och när semestern kom i augusti behövdes den verkligen. Den första veckan orkade jag inte göra något alls, men sen kom sommaren, energin, löparglädjen och stressen rann bort. Min Freestyle Libre visade att jag höll mig 95% i målvärdesområdet och övriga 5% var inte långt ifrån. Vi var på Robbie Williams-konserten, trots att det var spännande då vi var osäkra på om Jennys bebis skulle ha tålamod att vänta tills efter den. Det hade den, och Jack kom till världen en vecka efter. Jack som också kom att bli vårt lilla fadderbarn!

Samma dag som det var dags att återvända till jobbet visade graviditetsstickan ett klart och tydligt plus, och det var startskottet för dom långa veckorna av hemlighetshållande och den stora tröttheten. Hösten 2017 har jag inte gjort mycket annat än sovit, och ändå har jag inte sovit tillräckligt! När hemligheten äntligen var offentlig och vi visste att allt såg bra ut, såg jag fram emot att bli lite piggare, men nej. Den ena förkylningen har avlöst den andra och en ständig oro inför Alfreds operation har stört friden den här hösten. En del av förklaringen kom strax innan julen, när mitt hb konstaterades vara i botten, så nu hoppas jag att järntabletter ska råda bot på problemet.

Alfreds operation gick bra och han har inte haft några större bekymmer efter den heller, så ett orosmoln har skingrats. Hjalmar passade på att göra debut på akuten samma vecka, när han ramlade olyckligt på dagis, så nu är vänsterarmen i gips.

2017 har inte bjudit på många resor, endast en del kortare äventyr såsom en Stockholmstripp med Anna, en Kolmårdensemester med Jennys familj, konsertresa till Tammerfors, en tripp till Uppsala med familjen och lite julfirande och namngivningsfestande i Österbotten i början av december.

Efter två riktigt lindriga graviditeter, visst jag fick diabetes men fysiskt höll jag igång och sprang nästan hela graviditeten med Alfred, så har denna kommit som en smäll i ansiktet på mig. Det är med ödmjukhet jag går in i 2018, och jag ska verkligen försöka vara så snäll jag bara kan mot mig själv, för att vi ska må bra jag och lillan i magen.

Det ska bli spännande att se vad året har att erbjuda! Gott Nytt År alla!