Varning - det här är ett jag, jag, jag-inlägg.
Jag har förändrats.
Det blev extra tydligt på återträffen med ÖN-stysse 05, när Annika frågade om jag mår bra. Jo, jag mår bra, jag är bara en betydligt lugnare version av mig själv. En mer eftertänksam version. Sandra med några filter.
Förut hade jag starka åsikter om det mesta, och kraft att argumentera och stå upp för dom. Nu låter jag en hel del passera utan reaktion.
En teori är att kosten lindrar min självdiagnostiserade adhd.
En annan teori är att min diabetes håller mig tillbaka. Maria, som bloggar om diabetes och hittas på sevendays blogoteket, skrev i ett inlägg om en liknande känsla innan hon fick en pump. Nu vägrar jag ju pump eftersom jag, som fått min diagnos i vuxen ålder har svårt att identifiera mig som diabetiker eller överhuvudtaget sjuk.
En tredje teori är en utdragen förlossningsdepression som aldrig gett med sig. Den förkastas eftersom jag känner mig lycklig och tacksam dagligen.
En fjärde teori är att jag har blivit vuxen och mamma. Kommer försiktigheten med åren? Varför är man rädd för att trampa någon på tårna genom att stå för vad man tycker?
En femte teori är att jobb, studier och dåliga nätter gör att man blir avtrubbad och får en farlig och lat attityd till det mesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar