skördefest och indiansommar

Just nu pågår skördefesten på Åland, ett evenemang som firar 20 år och som lockar en hel del turister.

Barnen uppskattar att se på djuren, titta på stora maskiner och åka traktorsläp. 

Idag känns det som om sommaren är tillbaka. Solen gassar på bakgården och luften står nästan stilla.

att akta sina steg en fredag eftermiddag

Det blev att avsluta jobbveckan i den svenska huvudstaden. På torsdag fick vi höra om terrorvarning och stämningen blev lite tryckt, även om det också skämtades om det så en del av gänget höll på få kaffet i vrångstrupen. Det var högljudda demonstrationer vid ett tillfälle på stureplan, och ambulanserna körde förbi aningen mer frekvent än i södra söderby. Eftersom de dåd som ligger närmast i tiden har inträffat på fredag eftermiddag, undvek jag medvetet drottninggatan på vägen till centralstationen från kontoret. Konstig känsla.

I övrigt var det trevligt att träffa dom svenska kollegorna. På torsdagkväll serverades det kräftor och bowlades på xboxen.

Nu drar vi på skördemarknad!

att springa

Den enda motionsformen jag utövar just nu är löpningen. Den kräver ingen planering och ingen tankeverksamhet, och den ger så mycket. Innan semestern hade jag ett uppehåll på 4 veckor, på grund av en envis förkylning. Jag saknade verkligen löpningen och hälsan. 

På semestern hade jag som mål att springa varannan dag, vilket också höll. Springskorna fick följa med till Tammerfors och lufta sig i backar och långa trappor runt Rosendal.

Efter semestern hade immunförsvaret inte hunnit hämta sig ordentligt, så när barnen åkte på första höstförkylningen blev jag också drabbad. I morse blev det äntligen en tur igen.

jag vann!

Det känns som om jag har vunnit en lång rättstvist. Det har jag inte. Jag har vunnit kolesterol-medicin-dispyten med mina läkare.

Bakgrundshistoria: för två år sen fick jag recept på kolesterolsänkande medicin med stränga order om att det var piller eller att lägga om kosten som gäller. Ok då väljer jag alternativ C. Året efter hade värdet blivit bättre av sig själv. Då var det inga stränga order utan bara en rekommendation att jag kunde ju äta medicinen men "du gör ju som du vill". 

Idag fick jag veta att mina värden är perfekta! Utan minsta piller. Läkaren avrådde mig till och med från att äta medicinen. Jag sa OKEJ OKEJ jag gör som ni säger.

Alla värden var tipp-topp och när läkaren skulle titta på mina blodsockerkurvor för att ge goda råd blev hon bara tyst.. "fortsätt så här", blev rådet till sist. Yes ma'm. Det ska jag göra. Under tiden kanske nån kan koka ihop ett botemedel mot diabetes?